LO:s ekonomiska strategi för att hantera inflation

Trots stigande priser har facken beslutat att inte kräva ytterligare kompensation. Med detta uttalande avser LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö att påverka Riksbanken att avstå från ytterligare räntehöjningar. – Risken för en pris-lönespiral i Sverige är nära noll, säger han.

Enligt Hållö behöver inte styrrräntan i Sverige höjas i samma utsträckning som i andra länder, även om priserna fortsätter att öka på grund av energiprischocken från Irankriget.

Han anser att Riksbanken kan undvika en eller två räntehöjningar jämfört med Europeiska centralbanken. Hållö framhäver att svenska arbetsmarknadsparter baserar sina avtalsförhandlingar på Riksbankens inflationsmål på två procent, trots att priserna på varor och tjänster stiger snabbare.

– Vi jagar inte kortsiktiga vinster, utan långsiktigt goda reallöner. Det är viktigt att Riksbanken också är tydlig med att den förstår detta, säger han.

Inflationen som drabbade samhället 2022–2023 ledde till en betydande minskning av reallönerna, som föll med cirka nio procent under den värsta perioden. Reallönerna beräknas genom att dra av inflationen från de nominella löneökningarna.

Innan kriget i Iran började förutsågs reallönerna återgå till 2021 års nivå först 2027 eller 2028. Det kan dock behöva justeras framåt om nya inflationstryck uppstår till följd av energiprischocken.

Hållö betonar att fackets långsiktiga strategi inte handlar om att låta löntagarna lida, utan om att uppnå hållbara reallöneökningar.
– Vi tror att detta är det som över tid ger bäst reallöneökningar till våra förbundsmedlemmar, säger han.

Genomsnittligt har reallönerna ökat med 1,4 procent årligen sedan 1990-talet, då industriavtalet introducerades. Mellan 1997 och 2025 har reallönerna stigit med totalt 52 procent, enligt Medlingsinstitutet och LO.

År 2027 kommer omkring 500 avtal att omförhandlas, vilket utgör en betydande avtalsrörelse på arbetsmarknaden, medan avtalen för 2026 är i stort sett begränsade.