Socialdemokraternas taktik och arbetslöshetens verklighet

Den svenska arbetslösheten har ökat, vilket Socialdemokraterna snabbt utnyttjar i sin retorik genom att skylla på regeringen. Högerpartierna måste nu svara med en ny arbetslinje. I en pressträff krävde Mikael Damberg och Ardalan Shekarabi ett krispaket för barnfamiljer och jobb i den kommande budgeten. De menar att regeringen har misslyckats med sysselsättningspolitiken och kallar det för ”tre förlorade år”.   På ytan verkar Socialdemokraterna ha en poäng, då arbetslösheten startade på 6,5 procent och nu har stigit till 9,4. Men dessa år har varit exceptionella; 2022 såg Rysslands invasion av Ukraina och en global inflation som påverkade många länder. Sverige har också gått in i en lågkonjunktur, vilket påverkat sysselsättningen.   Socialdemokraterna kan inte ha ignorerat dessa omständigheter. Partiet följer en strategi som utesluter att diskutera konjunkturen när man kritiserar motståndarna. Olof Palme exemplifierade detta i sitt tal 1984, där han kritiserade den borgerliga regeringen för att skylla på otur.   Minoritetsregeringen Bildt kapitulera inför finanskrisen, och vid valet 1994 använde S krisen för att undergräva den borgerliga regeringens förtroende. På samma sätt fortsatte Mona Sahlin och Thomas Östros inför valet 2010 genom att undvika att nämna den globala finanskrisen.   Nu återkommer den gamla taktiken, där hög arbetslöshet anses vara regeringens ansvar, trots att problemen sträcker sig tillbaka till tidigare regeringar. Arbetslösheten innehåller en del studenter som söker sommarjobb och som inte räknas som arbetslösa i praktiken. De utgör en del av den rapporterade arbetslösheten.   För övriga arbetslösa inkluderar det personer i programverksamhet och de som är öppet arbetslösa. Den strukturella arbetslösheten beror delvis på bristande kompetens, särskilt bland invandrare med begränsade språkkunskaper. Friktionsarbetslöshet drabbar också de som är mellan jobb och den konjunkturella arbetslösheten har ökat.   Trots att arbetslösheten ökat med bara 1 procentenhet under en lång lågkonjunktur går Sverige nu bakåt i EU:s sysselsättningsliga. Förut hade Sverige högst sysselsättningsgrad, men nu har Nederländerna och Malta passerat oss.   Detta visar på behovet av en ny arbetslinje för att lösa den strukturella arbetslösheten. Det bör alltid vara mer lönsamt att arbeta än att inte göra det, med tydliga krav på dem som får ersättning för att inte arbeta. Tidöpartierna behöver intensifiera sitt arbete med denna fråga inför valet och presentera ett ambitiöst handlingsprogram.   Historiskt har sådana strategier fungerat och uppskattats av väljarna. Det är en väg som kan leda till framgång även 2026, säger hon.