Nordiskt samarbete i en osäker värld

Det norska valet markerar en möjlighet att främja ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna. I en tid där små nationer får allt mindre inflytande internationellt, är det avgörande att vi överger prestige och arbetar tillsammans.

Oavsett resultatet av valet till det norska stortinget, finns det viktiga insikter att dra. För det första visar Jens Stoltenbergs coronation som finansminister hur internationell erfarenhet kan påverka inrikespolitiken i turbulenta tider. Hans partiets stöd har fördubblats på bara sju månader. En intressant fråga för svenska partier är: Vem kan åstadkomma en liknande effekt i Sverige?

För det andra är det tråkigt att Stoltenberg nu måste prioritera sin ministerpost framför att driva en viktig utredning om nordiskt-baltiskt försvarssamarbete. Denna utredning, initierad av hans far, har stor betydelse för det framtida samarbetet i Norden. Det finns fler politiker i Norden med potential, och det är nödvändigt att frigöra den nordiska potentialen genom ökat samarbete.

I dagens geopolitiska klimat är samarbete mer nödvändigt än någonsin. När USA minskar sin roll som västerländsk värdebevakare och institutioner som WTO förlorar makt, står små stater inför stora utmaningar. De nordiska länderna, trots medlemskap i Nato och EU, har begränsade möjligheter att påverka.

Det är värt att ifrågasätta varför vi fortfarande är så djupt förankrade i nationella intressen, särskilt med våra grannländer. Handlar det om prestige? Vi delar inte bara stabila demokratier, utan även gemensamma kulturella värderingar kring säkerhet och klimat.

Ökat samarbete kan leda till betydande vinster, särskilt om vi fördelar arbetsuppgifter mellan oss. Högre utbildning är ett område där resurser kan poolas för att förbättra kvaliteten. Att skapa utvalda nordiska universitet skulle generera kvalitetsvinster.

Ett annat område är telekommunikation, där vi har för många små operatörer vilket försvårar investeringar i ny teknologi. För att kunna konkurrera globalt måste vi tänka i andra banor.

Inom AI, som kräver stor infrastruktur och datakapacitet, är det positivt att ett nordiskt AI-center håller på att etableras. Det finns enorm potential att dra nytta av saminvesteringar.

Vad gäller energi har vi redan sammanlänkade elsystem, men det finns behov av att öka kapaciteten. Inom försvarssektorn är samarbete känsligt men nödvändigt. Att investera i säkerhet är avgörande, och vi måste ifrågasätta om varje land kan ha allt i nuvarande läge.

Benelux-länderna har länge praktiserat arbetsfördelning för att öka kollektiv säkerhet. Stoltenbergs rapport pekade på samarbetsområden som flyg- och sjöövervakning, vilket fortfarande inte har genomförts.

Diplomatisk samordning och gemensamma besök skulle kunna öka nordisk tyngd internationellt. Tanken att resa med andra statsledare som Mette Frederiksen är värdefull och skulle öka vår gemensamma påverkan.

Det finns styrkor och svagheter i varje land. Ökad samverkan kan stärka Norden kollektivt. Men vi måste vara medvetna om att det också kan påverka arbetsmarknaden. I tider av växande statliga investeringar måste effektiv användning av skattemedel prioriteras.

Slutligen bör utredningen om nordiskt samarbete genomföras, oavsett vem som är tillgänglig efter valet. Resultaten av denna utredning måste följas upp och omsättas i praktiken.