Att bygga trygghet i en osäker värld

Ärkebiskop Martin Modéus reflekterar över vikten av trygghet i en osäker tid. Hur kan vi skapa trygghet i en omgivning präglad av osäkerhet? För några år sedan genomfördes en säkerhetsutredning i kyrkliga sammanhang. En vag hotbild behövde hanteras. Under diskussionerna om lås och larm påpekade säkerhetskonsulten:

”Vi måste vara överens om ifall det är säkerhet eller trygghet vi talar om”, säger han.

Dessa ord har stannat hos mig. Jag insåg plötsligt att dessa begrepp ofta blandas ihop, men de representerar olika aspekter.

Säkerhet handlar om objektivt skydd, medan trygghet rör själens djup och vår upplevelse av världen. Ibland kan dessa två aspekter stå i konflikt med varandra. Larm kan öka säkerheten, men hur påverkar det vår känsla av trygghet när vi ständigt påminns om faror?

När vi bygger murar runt oss och fokuserar på risker, vad gör det med våra relationer? Diskussionen med säkerhetskonsulten ledde till insikten att säkerhet är avgörande, men att trygghet ofta är en fråga för själavårdaren.

Att bygga trygghet är ett livslångt projekt som involverar självinsikt, förståelse för omvärlden och reflektioner kring livets mening. Jesus fick en gång frågan om vilket som är det viktigaste budet i lagen. Han pekade på det dubbla kärleksbudet:

”Att älska Gud över allt och sin medmänniska som sig själv”, säger han.

Detta handlar om våra tre grundrelationer: relationen till Gud, till medmänniskor och till oss själva. Att skapa trygghet innebär att arbeta med dessa relationer.

Det handlar om att vara trygg i sig själv, i gemenskap med andra och i relation till livets djup. Detta är en väg att bygga trygghet i en osäker värld, med verktyg för att hantera livets smärtor som inga murar eller larm kan skydda mot.

En välsignelse som avslutar varje gudstjänst sammanfattar detta väl: ”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.” Många anser att detta är den yttersta tryggheten, och jag delar den uppfattningen.