Utan att tvivla på Vatikanens roll i fredsprocessen
Publicerad May 30, 2025
Publicerad May 30, 2025
Processen för att initiera fredssamtal mellan Ryssland och Ukraina i Vatikanen är komplex och utmanande. Skälen till att Vatikanen utgör en lämplig plats är dock tydliga, skriver Helena D”Arcy, chefredaktör för Katolskt magasin.
Nyheten om möjliga fredssamtal i Vatikanen spred sig snabbt. President Trump var tidig med att föreslå att detta skulle vara påvens initiativ och uttryckte att han
”inte kunde tänka sig något bättre ställe än Vatikanen”
Italiens premiärminister Giorgia Meloni reagerade snabbt och bekräftade att hon talat med påven, som erbjöd Vatikanen som förhandlingsplats. Det återstår att se om dessa förhoppningar blir verklighet, då Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov avfärdat förslaget och kallat det
”smaklöst”
Andra påpekar att EU:s reserestriktioner kan hindra den ryska delegationen från att komma till Vatikanen, vilket lett till att Turkiet föreslagits istället, ett ställe där tidigare fredssamtal genomfördes men snabbt avbröts.
Vem är då Leo XIV, som redan tidigt i sitt påvligt uppdrag har vädjat om fred? Hans tro på att medling kan lyckas i Vatikanen är intressant. Vad kännetecknar katolska kyrkans kapacitet att agera som medlare?
När Leo XIV trädde fram på loggian i Peterskyrkan den 8 maj blev det tydligt att fred och gemenskap är centrala element i hans ledarskap.
”Frid vare med er alla”
var hans inledning, vilket inspirerade de många åskådarna.
Den första statschef han diskuterade frågor med var Ukrainas president Zelenskyj. Dagar senare träffade han även andra viktiga ledare, inklusive Sviatoslav Shevchuk, som representerar många katoliker i Ukraina.
Leo XIV har upprepade gånger efterlyst
”äkta och varaktig fred i Ukraina”
och tagit ett tydligt ställningstagande för den lidande befolkningen, till skillnad från sin föregångare påven Franciskus, som var mer försiktig i sina uttalanden. Redan som biskop i Peru kritiserade han Rysslands agression.
Det är också viktigt att uppmärksamma Heliga stolens unika roll i diplomatiska sammanhang. Som en av världens äldsta diplomatiska aktörer, med relationer till 184 länder, utgör den en självständig stat och ett trossamfund.
Heliga stolens ambassadörer, nuntiaturer, är alltid biskopar som har direktkontakt med de lokala katolska samhällena. Detta ger en särpräglad insyn i situationen i de länder där de verkar.
Därmed möjliggörs en verklig och präglad diplomati som kan föra med sig viktig information mellan olika parter. Dessutom utbildas dessa ambassadörer i internationell rätt och flera språk, vilket förstärker deras kompetens.
Trots att många diplomatiska insatser ofta sker bakom stängda dörrar är Heliga stolens bidrag till fredsprocesser dokumenterat. Påven Johannes Paulus II spelade en viktig roll i kommunismens fall i Östeuropa.
Kuba och USA:s återupptagna diplomatiska relationer 2014 är ett annat exempel på de framgångar Heliga stolen uppnått, liksom medling som lett till fångutbyten mellan Ryssland och Ukraina.
Även om vägen till fredssamtal mellan Ryssland och Ukraina i Vatikanen är lång och utmanande, råder det ingen tvekan om att Vatikanen är en betydande aktör i denna process, trots Lavrovs kritik.