Tysklands tvekan och Europas säkerhet

En central fråga kring Ukrainas säkerhet handlar om Tysklands agerande. ”Europa” existerar inte utan Tyskland, och en europeisk ansvarighet utan tysk medverkan är en illusion. Över tid har Tyskland konsekvent undvikit en militär konflikt med Ryssland, säger hon.

Vid sin självständighet 1991 hade Ukraina en betydande kärnvapenarsenal, med 1.900 stridsspetsar, 176 interkontinentala missiler och 44 strategiska bombflyg. Trots detta gav landet med tvekan upp sin arsenal efter att ha undertecknat ickespridningsavtalet på 1990-talet, i utbyte mot säkerhetsgarantier från Ryssland, USA och Storbritannien, framhåller hon.

Ukrainas nedrustning var i linje med tidens anda, då även andra länder som Belarus och Kazakstan avskaffade sina sovjetiska arsenaler. Sydafrika och Libyen avbröt sina atomvapenprogram. Kalla krigets slut ledde till fred och nedrustning, vilket resulterade i investeringar i kollektiv säkerhet, säger hon.

Ukraina framträdde som ett föredöme under denna tid, med truppinsatser i Balkankrigen, Natos insats i Afghanistan och stöd till USA i Irak. Trots dessa insatser har Ukraina ännu inte dragit nytta av dem. Ryssland har brutit mot alla avtal, och säkerhetsgarantier från Storbritannien och USA har inte översatts till konkret stöd, framhåller hon.

Nu förhandlar Ukraina om nya säkerhetsgarantier, men denna gång handlar det om territorium snarare än kärnvapen. Om Ryssland får behålla kontroll över Krim och östra Ukraina, kan garantier erbjudas. Detta kan leda till en otydlig relation till väst, likt de senaste 30 åren, säger hon.

Det är värt att notera att USA:s garantier inte innebär truppnärvaro, vilket i sin tur lämnar ansvaret till europeiska länder, som Frankrike och Storbritannien, som uttryckt sin vilja att bidra. Dock är det få som är villiga att skicka trupper, och Polen har sagt nej, medan Medelhavsländerna är avvisande, framhåller hon.

Den avgörande frågan är hur Tyskland kommer att agera. Utrikesminister Johann Wadephul har avvisat en tysk truppinsats, medan Försvarsminister Boris Pistorius har sagt att Tyskland kan bidra endast med amerikansk närvaro. Det finns även åsikter inom den tyska försvarsmakten om bristen på resurser, säger hon.

Friedrich Merz, regeringschef, har uttryckt att tysk militär närvaro förutsätter en bredd av debatt, vilket har fått vissa att motsätta sig, inklusive Michael Kretschmer, som representerar CDU, säger hon. Det politiska landskapet i Tyskland är komplext, med starka delstater som påverkar beslut.

Tysklands tvekan inför konfrontation med Ryssland har varit konstant sedan kalla kriget. Tidigare kansler har alltid tagit hänsyn till ryska intressen, vilket har lett till en bestående linje att undvika militär konflikt, framhåller hon.

Denna tyska linje är avgörande för Sveriges strategiska ställning. Om Tyskland är villigt att engagera sig i Ukraina med en betydande militär styrka, innebär det en europeisk ansvarighet där Sverige bör delta. Om Tyskland återigen är otydligt kan det vara klokt för Sverige att avvakta, säger hon.

En liten insats av villiga länder i Ukraina skulle kunna leda till en rysk fälla, vilket skulle splittra EU och Nato. Det kan vara mer fördelaktigt att fortsätta nuvarande politik och skapa en stark militär närvaro i Ukraina, avslutar hon.