Oljekrisens konsekvenser: En djupgående analys

Effekterna av konflikten i Iran förväntas förvärras innan en vändning inträffar, enligt Nordeas oljeexpert och chefsanalytiker. Hon uttrycker att blockaden av Hormuzsundet nu börjar märkas. ”Det är nu oljan börjar ta slut,” säger hon.

Trots dessa utmaningar bedömer hon att bränsleransonering i Sverige är osannolik. De svenska raffinaderierna och långa kontrakt på norsk olja minskar risken för detta.

Det kan dock bli aktuellt med rekommendationer för hemarbete, samåkning eller ökad kollektivtrafik för att justera bränslekonsumtionen.
”Detta kan bli den värsta smällen sedan (oljekrisen) 1973, eller ännu värre,” säger hon.

Hon framhåller att hon har planerat en resa till Portugal i sommar men är orolig för att den kan ställas in på grund av bränslebrist.
”Vansinnigt dyrt” kan det bli på grund av extra bränsleavgifter, skriver hon.

Enligt henne har krigets effekter fördröjts av stora uttag av strategiska oljereserver i väst och den inbyggda trögheten i oljeindustrin. De sista tankfartygen från Persiska viken har nu nått sina destinationer.

Nu måste världen anpassa sig till situationen.
”Det är mer än 10 miljoner fat olja om dagen som inte kommer till marknaden,” säger hon. Även om Hormuzsundet öppnas, krävs det tid för att reparera den skadade infrastrukturen.

Oljeländer som Norge kan öka produktionen, men ny oljeproduktion tar 5–10 år att etablera. Skifferoljan i USA kan ökas snabbare, men det kräver också tid och är främst lämpad för bensin.

Investeringar i nya leveransvägar från länderna runt Persiska viken är riskfyllda och tidskrävande, vilket måste vägas mot satsningar på energiomställning i väst.
”Detta är andra gången på mindre än tio år som vi får en energikris,” säger hon.

Olje- och gaspriserna globalt har redan stigit med 40–50 procent sedan februari, och hon befarar att det kan bli värre.
”Priserna ligger ju lågt i förhållande till det scenario man ser i den fysiska marknaden,” påpekar hon.