Avsluta den gröna osäkerheten

Tysklands nyligen tillsatta regering strävar efter att EU ska revidera sina klimat- och hållbarhetsregler för att stödja den kämpande tyska industrin. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för EU:s trovärdighet. Istället vore en omfattande förenkling av regler en mer lämplig åtgärd. EU-kommissionen behöver besluta om en tydlig riktlinje, eftersom den nuvarande osäkerheten kring gröna frågor skadar den europeiska affärsmiljön.

I juni 2021 blev den tyska lagstiftningen Lieferkettensorgfaltspflichtengesetz antagen, vilket kräver att företag har ansvar för hela sin leveranskedja, inklusive miljö- och mänskliga rättigheter. Med andra ord ligger Tyskland före EU i denna fråga. Den tyska lagen går även längre än EU:s Corporate Sustainability Due Diligence Directive, som träder i kraft från juli 2024. Båda lagstiftningarna anses vara viktiga för företagens hållbarhetsarbete.

Idag ser situationen annorlunda ut med ett ökat fokus på konkurrenskraft. Detta märks särskilt i de många förslag från EU-kommissionen som syftar till att förenkla befintliga regler. Den nya tyska regeringen under ledning av Friedrich Merz vill dock inte bara förenkla utan riva upp både nationella och EU-regler. Frankrike verkar gå i samma riktning.

Den tyska regeringen motsätter sig även att förbudet mot nyförsäljning av bilar med förbränningsmotorer ska träda i kraft 2035. Dessutom ifrågasätter man utfasningen av gratis utsläppsrätter som är planerad för nästa år. Tyskland avvaktar dock en utvärdering av EU:s nya koldioxidtullar innan beslut fattas om dessa lagar.

För företag som redan har förberett sig för EU:s klimatregler är dessa förändringar oroande. Detta gäller särskilt den gröna ståltillverkaren Stegra, vars affärsmodell bygger på utfasning av gratis utsläppsrätter som planerat. Tyskland är av stor betydelse inom EU och påverkar hela unionens tillväxt när dess industri pressas.

Det är just denna ekonomiska effekt som Tyskland utnyttjar i sina krav. Ekonomiminister Katherina Reiche uttalar i en intervju att EU-kommissionen bör godkänna deras begäran om statsstöd för att införa subventioner för den tunga industrin. Hon betonar att det handlar om

”industrins överlevnad”

och advarar mot att bli beroende av externa aktörer för stål- och kemikalier.

Den situation som den tyska industrin befinner sig i är allvarlig. Regeringen har nyligen godkänt ett paket med skattestöd värt cirka 500 miljarder kronor, och vissa politiker överväger återupptagande av gasledningen Nord Stream 2. Den tyska industrin kämpar inte bara med konkurrens från Kina och amerikanska tullar, utan även med höga energikostnader från tidigare energipolitik.

Den strikta miljölagen har resulterat i en kris för den tyska industrin orsakad av politiska beslut. Det är förståeligt att man vill minimera onödig EU-byråkrati. Men att EU skulle börja riva tillbaka klimatlagstiftning skulle vara förödande för trovärdigheten och förtroendet hos europeiska företag.

Ett färskt exempel på detta inträffade i mars, när EU-kommissionen beslutade att lätta på utsläppsreglerna för bilar. Istället för att följa den ursprungliga planen för utsläppsminskningar till 2025 får bilföretagen nu tre extra år. Denna justering kan verka liten men missgynnar de tillverkare som redan arbetar hårt för att leva upp till reglerna.

EU-kommissionen står alltså inför en svår avvägning. Huruvida klimatmålen kan hållas om den europeiska industrin kollapsar är en avgörande fråga. Samtidigt är det viktigt att bevara konkurrenskraften utan att detta underminerar EU:s trovärdighet i klimatfrågor.

I framtiden borde hållbarhetsreglerna vara mindre omfattande och mer flexibla, med medvetenhet om de faktiska konsekvenserna för företagen. Dagens situation kräver en balans; den tyska industrin får inte sättas på undantag men inte heller får Europeiska länder lida för tidigare beslut kring energipolitik.

EU-kommissionen bör omedelbart klargöra situationen. Den rådande osäkerheten kring gröna initiativ är skadlig för den europeiska marknaden, särskilt med påverkan från USA:s handelsdynamik. Detta exempel är tydligt i LKAB:s beslut att skjuta på sin Hybrit-satsning på grund av prisosäkerhet på koldioxid.

Det är av yttersta vikt att klimatmål och planer för utsläppshandeln förblir stabila. Enighet mellan EU-länder för att förenkla regler utifrån kommande förslag skulle vara fördelaktigt för att möjliggöra att företag bättre kan nå de gröna målen. Den framtida EU-strategin bör inrikta sig på smart klimatpolitik som gagnar både planeten och stärker Europas konkurrenskraft.