Revidering av lagar för utländska investeringar krävs

Lagen om utländska direktinvesteringar (FDI-lagen) behöver en genomgripande revidering snarare än endast förtydliganden. Denna lag medför onödiga hinder för företagsaktiviteter, ökar kostnader och bidrar till osäkerhet som hämmar investeringar och affärsutveckling.

Den 1 december 2023 trädde FDI-lagen i kraft, som kräver anmälan av utländska investeringar inom skyddsvärda verksamheter. Tyvärr visar statistiken från Inspektionen för strategiska produkter (ISP) att lagen har misslyckats med sitt syfte.

Enligt den senaste statistiken har totalt 1 628 anmälningar mottagits (Q1 2025, ISP), av dessa lämnades 1 490 utan åtgärd, 33 gick vidare till fördjupad granskning, och endast en investering förbjöds. Mer än 90 procent av anmälningarna ledde således inte till några åtgärder.

Lagen är för generell och otydlig, vilket skapar oförutsägbarhet och försvårar transaktioner. Många företag anmäler investeringar till ISP av osäkerhet snarare än av faktiska säkerhetsrisker. Den ökade administrationen och långa handläggningstider fördröjer transaktioner, vilket är problematiskt då sådana ofta är tidskritiska.

Rådgivningskostnaderna ökar och företagsklimatet försämras, vilket även påverkar möjligheterna för kapitalanskaffning. Dessutom omfattar lagen verksamheter som i flera avseenden kan ifrågasättas för att verkligen vara skyddsvärda ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Det är positivt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) nu ser över sina riktlinjer för samhällsviktiga verksamheter. Även om syftet är att förtydliga vilka verksamheter som omfattas av FDI-lagen, behövs det justeringar och en tydligare utformning för att öka träffsäkerheten och reducera hinder för transaktioner.

För det första behöver MSB:s definition av samhällsviktig verksamhet ifrågasättas. De nuvarande tröskelvärdena för tillämpning av lagen – fem anställda eller fem miljoner kronor i omsättning – är för låga både på nationell nivå och jämfört med andra EU-länders strukturer. En höjning av tröskelvärdena för anmälningsplikt bör övervägas.

För det andra bör ett snabbspårssystem införas eller undantag göras för interna omstruktureringar inom koncerner där ägandet förblir oförändrat. Det är orimligt att ett svenskt moderbolag ska anmäla interna omstruktureringar som inte förändrar kontrollen eller ägandet.

Vidare bör lagerbolag som inte har aktiv verksamhet undantas från anmälningsplikt. Denna plikt bör endast gälla bolag som är avsedda att bedriva skyddsvärd verksamhet. Riskkapitalbolag och andra investerare köper ofta lagerbolag enbart för att använda dem som holdingbolag.

Reglerna för produkter med dubbla användningsområden (PDA) borde begränsas till specifika känsliga fall. Idag omfattar dessa regler även företag som tillverkar enklare komponenter som potentiellt kan användas i PDA-produkter, vilket sannolikt inte var lagstiftarens intention.

En mer rimlig strategi skulle vara att begränsa tillämpningen till verksamheter under ISP:s tillsyn eller att specificera vilka PDA-produkter som verkligen omfattas. Den nuvarande regleringen är för omfattande och skapar en oproportionerlig administrativ börda för många, särskilt mindre företag.

Genom dessa förändringar kan ett mer effektivt regelverk skapas som skyddar Sveriges nationella säkerhet utan att hindra näringslivets tillväxt och investeringsklimatet.

Seher Budak, advokat, Baker McKenzie