Polisen behöver anpassa sina metoder för att skydda företag

Rapporter från branschorganisationer om företagens sårbarhet för brott blir allt vanligare. Problemet är att alltför generella analyser leder till svepande rekommendationer. Det är nu nödvändigt med specifika förändringar i polisens arbetsmetoder för att bevara företagarnas förtroende och framtidstro, skriver Jacob Ämtvall, Statsvetare, Stiftelsen Tryggare Sverige och Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Under de senaste åren har flera branschorganisationer publicerat rapporter som detaljerat beskriver omfattningen och effekterna av brott mot svenska företag. Diskussionen om näringslivets roll i det brottsförebyggande arbetet har även börjat få mer utrymme i den politiska debatten. Det sägs att frågorna

”tas på större allvar”

Det är dock ett problem att många rapporter befinner sig på en övergripande nivå, där resultaten tenderar att vara för allmänna och åtgärdsförslagen ofta reduceras till krav som

”frågorna måste tas på större allvar”

”en nolltolerans mot mängdbrott”

”stärkt lokal polisnärvaro”

och

”högre prioritet på brottsbekämpning riktad mot företag”

Få av dessa rapporter föreslår konkreta sätt att uppnå dessa ambitioner.

Politiska beslut och förslag som inte provocerar men heller inte leder till konkret förändring riskerar att skapa en stabil men ineffektiv

”brottsförebyggande marknad”

där aktörer fortsätter sin verksamhet utan att ifrågasätta eller förändra existerande arbetssätt och relationer.

Det är dags för verkliga, lokalt anpassade förslag som faktiskt kan förändra trenden innan företagens hoppfullhet försvinner och anmälningsviljan minskar.

En konkret åtgärd syftar på polisens centrala roll i arbetet mot brott. Trots att kommuner, branschorganisationer och företag har en viktig roll, har polisen en unik position. Om inte polisen agerar kan andra aktörer hardly fullfölja sina uppgifter.

Tyvärr är polisens närvaro begränsad på många utsatta platser i storstadsområdena och i särskilt bortglömda landsbygdsområden. Dessutom är uppklaringsgraden låg och intresset från polisiär sida för företagens situation verkar nästan obefintligt.

För att polisen ska kunna vända denna utveckling krävs nu skapandet av en nationell avdelning mot brott mot företag, ledd av en avdelningschef som direkt rapporterar till Rikspolischefen. På nationell nivå bör denna avdelning ha en egen stab och utredare, samt en underrättelseverksamhet liknande den tidigare Rikskriminalpolisen.

Den lokala nivån bör innehålla en näringslivspolis i varje lokalpolisområde, inspirerad av norska modeller, något som Stiftelsen Tryggare Sverige föreslog för fem år sedan. Denna funktion skulle ha fokus på att bygga relationer med lokala företagare. Varje näringslivspolis ska ha en civil analytiker som ansvarar för en lokal bild av brott mot företag.

För att underlätta rapporteringen av brott måste denna avdelning omges av strikta sekretessregler, så att både små och stora företag vågar anmäla brott.

Denna insats beräknas kräva cirka 300 årsarbetskrafter till en kostnad av ungefär 400 miljoner kronor. Jämfört med de cirka 100 miljarder som brottslighet kostar svenska företag varje år, är detta en liten investering, motsvarande vad det kostar under en och en halv arbetsdag.

Det är hög tid att regeringen ställer krav på polisen för att vända utvecklingen så att företagarnas tillit och framtidstro inte går förlorad.

Jacob Ämtvall, Statsvetare, Stiftelsen Tryggare Sverige

Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Stiftelsen Tryggare Sverige