Folkplaneringens grepp på integrationspolitiken
Publicerad Juli 20, 2025
Socialdemokraternas integrationsstrategi bygger på antagandet att politisk styrning kan skapa ett mer fungerande samhälle genom aktiv folkplanering.
De borgerliga partierna tillskrivs ofta rollen som motvikt och bör förespråka en organisk samhällsutveckling där medborgarnas fria val får styra.
Debatten om integrationspolitiken har under månader belastat socialdemokratin tungt. Partiledningen har anklagat kritiker på högerkanten för att fultolka och svartmåla förslag.
En ny växel slogs när Jimmie Åkesson under Almedalsveckan 2024 återgav en intern rapport från en tongivande arbetsgrupp inom partiet.
”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”, Redar
Strax därefter yttrade han sitt personliga motstånd i samma forum.
”Jag vägrar att integreras.”, he says
Flera företrädare från styrande borgerliga partier anslöt sig till kritiken mot aktiv folkplanering, senast den nytillträdda Liberalernas ledare.
I de reviderade kongressdokumenten återfanns förslag om samhällsplanering, bland annat strategisk markanvisning för att skapa blandade upplåtelseformer i varje bostadsområde.
Partiledaren har växlat mellan att förneka folkplaneringens närvaro i partiet och att beskriva kritiken som överdriven. Under en intervju i Almedalen visade hon tydlig irritation inför ämnet.
Frågan om hon själv skulle flytta till ett annat område beskrev hon som
”Hela frågan är patetisk.”, she says
Den socialdemokratiska folkplaneringen har historiska rötter i folkhemsbygget. Historikern Yvonne Hirdman redogjorde ingående för denna strävan i verket ”Att lägga livet till rätta”.
Dåtidens planeringsiver innebar rivningar, nybyggnation och utökad välfärd för att bekämpa fattigdom och ojämlikhet. Idén var att staten besatt ett högre förnuft än individen.
I dag riktas politiska strävanden mot segregationsbekämpning snarare än fattigdom. Förhoppningen om att planera bort dåliga levnadsvillkor lever kvar och präglar partiledningens oförmåga att tona ned kontroversiella förslag.
En tydlig skiljelinje i svensk inrikespolitik står mellan statlig styrning och fri utveckling. Genom att formulera ett kontrakt där medborgarnas fria val står i centrum kan borgerliga partier erbjuda ett alternativ till folkplaneringens omfattande ambitioner.
